Tror det här är typ mitt tusende försök till att börja blogga igen. Men tror det behövs, lite som egenterapi. Får väl se hur det går.

 

jag är 20 år gammal och harr bott hela mitt liv i lilla vännäs. För lite drygt två år sedan så flyttade jag till en liten tvåa där jag bor med min hund Lillie. Ni kommer nog få se mycket om henne då hon är min lilla ögonsten som kan lysa upp även det svartaste mörker.

 

Men allting är såklart inte en dans på rosor. Förutom depression och ångest så har jag även HMS. Vad är det då? Ja egentligen så finns det inte ens. Närmare bestämt en bortplockad diagnos för att den var så lik en annan. Så det jag väntar på nu är att få en ny diagnos. Men det inebär mer eller mindre att jag är för lös. Min  bindväv är för töjbar så min kropp klarar inte av att hålla ihop sig själv. Har alltid extremt ont och saker går ur led lite nu och då. Kul.

 

Jag har varit sjukskriven drygt ett år Då jag har alldeles för ont för att ens klara av mitt egna hushåll. Något som försäkringskassan inte håller medd mig om. Kanske borde visa för dom att mitt pekfinger redan hoppat tre gånger under tiden jag skrivit denna text? Fast nej.. 

 

Så jag spenderar mina dagar med att försöka leva så normalt det går. Försöka umgås, ta hand om mig, hunden och hemmet. Lättare sagt en gjort. Men välkommen till den mest positiva men negativa bloggen ever,