Överrörlig ohja

Jag har tidigare nämnt EDS-gruppen jag är med i på facebook. För ett tag sedan var det en som la upp ett inlägg som fick mig att tänka på hur jag sitter i soffan och på golvet. Jag har varit helt säker på att jag sitter som en helt vanligt människa. Ni vet sådär med knäna pekandes snett utåt och med benen intill eller i kors i mitten. 
Bildresultat för sitta skräddare
 
Alltså i skräddarställning. Och jag var helt säker att jag satt som på bilden ovan. Men oj så fel jag hade. Eftersom jag är överrörlig och inte alltid har full koll på vart jag har mig själv så kan det bli lite tokigt ibland. 
Så det är så här jag brukar sitta;
 

Medicineringen som förstör min sömn.

Fick ju som sagt ny smärtstillande medicin mot tietzes. Egentligen så funkar den hyfsat bra mot smärtan, så det kan jag  inte klaga på. Men när det kommer till sömnen så vet jag inte ens vad som händer. Du vet den här känslan precis när man håller på att somna? Man haar som börjat drömma men man är som ända halvvaken på något vis? Nästan hela natten till idag så låg jag på den fina linjen mellan sömn och vakenhet. Jag var verkligen inte fullt vaken, men jag sov inte heller. och det var en ytterst olustig känsla. Så ikväll har jag provat att ta kvällsdosen lite tidigare för att se om det gör någon skillnad. 

Hemmaapoteket

Under drygt ett år har jag provat så många olika mediciner så jag har mitt egna lilla apotek hemma, då jag alltid glömmer eller är för lat för att lämna in dom som inte används. Och idag har en nykomling fått hoppa in i mitt proppade medicinskåp. Jag hade bett min läkar eom något annat än citodon under tiden jag försöker bli av med tietzes syndrom, eftersom citodon är såpass korttidsverkande och att det hinner gå ut under natten och blir även måga smärtpeakar under dagen. 
Sagt och gjort, plingade i mobilen imorse att jag fått svar på 1177.se. Min läkare har skrivit ut recept på tramadol. Ajdå. En medicin som jag själv har väldigt mycket fördomar mot och som jag själv kallade för råttgift under tiden jag jobbade inom äldreomsorgen. Vi hade en tant där som hade tramadol dagligen, och biverkningarna var så extremt hemska att jag nästan blev mörkrädd.. Allt frön sömnlöshet till hallucinationer. Och denna tant hade ändå en väldigt låg dos. 
Nu har ju jag och nämnd tant inte alls samma grundproblem, men jag känner ändå en liten rädsla över möjliga biverkningar. Men förhoppningsvis tar det bättre på smärtan så att det gör mindre ont att andas.

dylwen.blogg.se

Livet med kronisk smärta, ups and downs. Livet helt enkelt

RSS 2.0