Medicineringen som förstör min sömn.

Fick ju som sagt ny smärtstillande medicin mot tietzes. Egentligen så funkar den hyfsat bra mot smärtan, så det kan jag  inte klaga på. Men när det kommer till sömnen så vet jag inte ens vad som händer. Du vet den här känslan precis när man håller på att somna? Man haar som börjat drömma men man är som ända halvvaken på något vis? Nästan hela natten till idag så låg jag på den fina linjen mellan sömn och vakenhet. Jag var verkligen inte fullt vaken, men jag sov inte heller. och det var en ytterst olustig känsla. Så ikväll har jag provat att ta kvällsdosen lite tidigare för att se om det gör någon skillnad. 

Hemmaapoteket

Under drygt ett år har jag provat så många olika mediciner så jag har mitt egna lilla apotek hemma, då jag alltid glömmer eller är för lat för att lämna in dom som inte används. Och idag har en nykomling fått hoppa in i mitt proppade medicinskåp. Jag hade bett min läkar eom något annat än citodon under tiden jag försöker bli av med tietzes syndrom, eftersom citodon är såpass korttidsverkande och att det hinner gå ut under natten och blir även måga smärtpeakar under dagen. 
Sagt och gjort, plingade i mobilen imorse att jag fått svar på 1177.se. Min läkare har skrivit ut recept på tramadol. Ajdå. En medicin som jag själv har väldigt mycket fördomar mot och som jag själv kallade för råttgift under tiden jag jobbade inom äldreomsorgen. Vi hade en tant där som hade tramadol dagligen, och biverkningarna var så extremt hemska att jag nästan blev mörkrädd.. Allt frön sömnlöshet till hallucinationer. Och denna tant hade ändå en väldigt låg dos. 
Nu har ju jag och nämnd tant inte alls samma grundproblem, men jag känner ändå en liten rädsla över möjliga biverkningar. Men förhoppningsvis tar det bättre på smärtan så att det gör mindre ont att andas.

Tio saker jag önskar att folk förstod

Bildresultat för 10 things Ten things to know about... ME! Haha jajjemen. Det är precis vad det här inlägget kommer att handla om.
Det räcker liksom inte att min diagnos är extremt komplicerad, jag har dessutom en personlighet som verkligen inte alla förstår sig på. Det är typ verkligen så att antingen så älskar man mig eller så hatar man mig. Men har är i alla fall tio saker om mig som jag önskar att folk kunde förstå. 
 
1.  Jag bryr mig fortfarande även om jag inte hör av mig så ofta. En grej som kommer med mina problem är total utmattning. både fysiskt och psykiskt. Så ibland orkar jag inte ens svara på ett meddelande. Energin finns bara inte där. Och ibland så vill jag inte höra av mig först för att höra hur det är, för jag vet att jag kommer få samma fråga tillbaka. Jag vill inte ljuga för dom jag bryr mig om, men jag vill inte heller tynga ner någon med mina problem. 
 
2. Min kropp går inte att lita på. Den är totalt oförutsägbar när det kommer till det mesta. Ena dagen kan jag göra nästan lika mycket som en normalperson, en annan dag kan jag inte ens tvätta mitt eget hår själv. Och det är nästintill omöjligt att veta vilka dagar som kommer vara bra och inte. Så därför hatar jag att planera saker med andra för det känns som ett så stort svek när jag kan behöva ställa in planerna i sista minuten för att min kropp bestämde sig för att gå sönder. 
 
3. Jag är ändå en glad person. När jag berättar för en del om hur jag mår, och hur mitt liv ser ut så tycker många synd om mig och undrar hur jag står ut med allt. Men sanningen är att oftast är jag en väldigt glad person. Jag har många som jag älskar omkring mig som gör sitt bästa för att jag ska kunna leva så normalt som det går och jag lever fortfarande på hoppet om att jag kommer bli bättre. 
 
4. En del av mig dog med min mamma. Jag har berättat tidigare att min mamma gick bort 2011, när jag var fjorton år gammal. Och när hon försvann så tog hon en bit av mig med sig. Som jag nog aldrig kommer få tillbaka. Så förvänta inte att jag någon gång kommer bli helt som förr. Det kommer nog inte min kropp tillåta heller. 
 
5. Min hund är min bebis. Som inte kan prata, alltid kommer gå på alla fyra och har hår över hela kroppen. But still my baby. Punkt. 
 
6. Jag är en äventyrare. Min kropp tillåter mig inte att göra särskilt mycket, men jag älskaratt vara aktiv, utomhus, och på upptäcksfärd. Varje dag jag är hyfsat fräsch och vet att jag kan vara död i några dagar efter så passar jag på att vandra upp på mindre berg, upptäcka nya ställen att promenera i sogen eller grilla, och på vintern så blir det såklart så många skoterturer som jag bara orkar medans det finns snö. 
 
7. Det är mitt helttidsjobb att vara sjuk. Mer än ett heltidsjobb faktiskt. Det är dygnet runt. Det tar aldrig slut. Varje dag måste jag planera varje sak jag ska göra så att jag inte förstör mig själv, även småsaker som att borsta håret. utöver det är det massvis med besök på vårdcentralen, samtal med läkare, soc, försäkringskassan och försäkringsbolag. Sen är dett mediciner som ska hämtas och andra som ska besökas för att få vardagen att gå runt. Och vissa dagar känns en mathandling som ett maraton och sju gympass samtidigt. 
 
8. Min sjukdom är osynlig. Ja precis det jag sa. Du kan inte se på mig att jag har min diagnos om du inte är extremt kunnig om sjukdomen och är väldigt uppmärksam. Även då är risken stor att du inte märker det. Men bara för att den inte syns så betyder det inte attt den inte finns. Och främst av allt, även fastän Du inte kan se vad som är fel på mig, så känns det ändå, i hela min kropp, vaje sekund, varje dag.
 
9. Jag kommer se glad ut så länge jag kan. Bara för att jag ser glad ut betyder det inte att jag inte har ont. Det betyder bara att jag dragit på mig ett leende för att det känns bättre. Om jag ler så blir jag behandlad rätt så normalt, men om jag ska visa exakt hur ont jag har så kommer bara folk omkring mig bli oroliga eller obekväma. Det gynnar inte mig på något sätt alls. 
 
10. Jag älskar dumma frågor om min diagnos. Det innebär ändå att någon är intresserad av att lära sig och försöka förstå. Att jag kan få den här personen att ändra sin uppfattning så att det som leder till den "dumma frågan" istället är kunskap och förståelse. Och jag blir så glad när andra försöker förstå sig på min situation istället för att låtsas som ingenting. Så alla frågor alltid välkomna. 

dylwen.blogg.se

Livet med kronisk smärta, ups and downs. Livet helt enkelt

RSS 2.0