Min lilla Lillie. Som jag älskar så otroligt mycket men som samtidigt kan gå mig på nerverna när hon ska trotsa. Hon som brukar mysa in sig tätt intill, särskilt dagarna jag har ont och som känner på sig när jag behöver draghjälp upp för trappen. Som älskar långa dagar i soffan och att få springa omkring som en galning ute i skogen. Som tycker att den billigaste maten är minst lika god som den fina. Som tror att hon är så liten att hon får plats i alla små utrymmen om det innebär att hon får mysa. Som smyger sig upp i sängen varje chans hon får. 

Vissa dagar har jag så dåligt samvete över att hon inte alltid får all den motion som hon skulle behöva, men hon skänker mig sån enorm glädje och jag gör verkligen allt jag kan för att hon ska må bra.